Idag när jag var ute och red ringde min telefon och det var en gammal kompis till mig som var i stan för lite ärenden och undrade om jag inte ville ta en fika innan hans tåg skulle gå hemöver.
Slutade med att jag kom på den briljanta idén att ta med pulkor till backen på Frösön för lite fjantigt kul. Vi bredde mackor och gjorde varm choklad som vi tog med oss och det var riktigt trevligt. Hade massa att tala om för mycket har hänt sedan sist vi talats vid så jag blev väldigt glad när han ringde.
Jag har väldigt många vänner men ändå väldigt få som jag verkligen kan öppna mig för och prata och diskutera om allt med. Jocke är en utav dem som jag känner mig trygg med och som lyssnar för att han vill och inte för att han måste. Vi har ett distanserat vänförhållande då han flyttade till Uppsala för fem år sedan och sedan dess har vi setts väldigt sällan och hörts någon gång via telefon. Och ja, har saknat honom, det kände jag idag.
Så när vi satt där i backen på pulkan och madrassen satte jag chokladen i halsen och tårarna bara flödade utav glädje när han berättade att han ska bli pappa. =)
(fick lov att publicera nyheten, så ni vet) Kramade nästan ihjäl honom där ett tag. Ja, det blev inte så mycket åka med desto mer prat om bebisar och ultraljud. Hihi, så himla intressant.
Den jäkeln hade till och med invändningar på om det inte var dags för mig snart. Sist jag tänkte efter så tror jag visst att man var tvungen att vara två för att få till en bebis. Haha, och jag är inte riktigt där än. Sen ska man lära känna varandra osv.. bla bla bla
När jag vinkade av honom på tåget så var jag nästan mållös. Nu för första gången så kunde jag inte ge honom något råd eller säga något som kunde hjälpa på vägen. Men det kändes ändå så himla bra. Han ska bli pappa!!
/Ida som bara måste köpa en "pappa på väg" t-shirt och besöka Uppsala