GAMMAL KÄRLEK ROSTAR VISST!

Det är endast personen som vägrar inse och gå vidare och lever kvar i hoppet som inte förstår min mening här.

Jag inser och förstår att gammal kärlek rostar visst. Men man glömmer aldrig, det vet jag! Minnena man har med sin gamla kärlek är minnen som för alltid lever kvar men kanske tynar bort och mildras med åren som går, men det är då inte såna som man måste göra sig utav med för att kunna gå vidare. De minnena är förmodligen glada och härliga minnen utav stunder och platser som fortfarande betyder mycket och som kan få en till tårar vid tanken och påminnelsen om just dessa. Till saken hör att det är endast då vi tillåter oss själva att känna efter som dessa starka känslor kommer til ytan. En doft, en låt eller en nimmelse om plats eller händelse kan få oss att tänka efter och känna starka ting. Dock vill jag påstå att det är mer en saknad utav en vän och just själva händelsen eller platsen man vill tillbaka till än kärleken den självt. Jag vet att man hänger kvar vid hoppet tills det att man inser vad just allt blivit till. Det är inte konstigt att man efter ett slut eller efter en separation med ett långt gånget förhållande känner saknad och ringer, kontaktar och vill ha stöd utav just den kärleken man hade. Det gäller inte bara den som blivit lämnad utan också den som lämnat.

Man är vana vid att ha varandra där och när det så inte är längre så blir det tomt och känslor naggar sig inpå. Vi är vana vid att hjälpa och stötta varandra och har så gjort i många år. Har och vet med sig om att man delar på i stort sett allt vad gäller tankar och tyckanden. Är inte konstigt att man vid tillfällen önskar att allt var som förut. Men vad är det egentligen vi vill ha. Är det verkligen kärleken vi vill tillbaka till? Är det inte bara den närhet och den vänskap som vi låtit bygga upp under vårt förhållande som saknas?

Efter en tragisk händelse eller något tungt som faller över en eller bara när man behöver lite hjälp på vägen mellan två sträckor på en tävling så ringer man den som man brukar ringa. Även om det är en gammal kärlek så finns just vänskapen och förtroendet kvar och man stöttar varandra ändå. Vid tillfällen som dessa just efter en separation så finns det alternativ men man väljer i nästan 95% utav fallen den före detta kärleken som man vet har funnits där förut och utav vana tänker på i första stund.

Visst så kallnar även detta utav med tiden, dagarna , veckorna och till slut månaderna och åren och nya förälskelser kommer en inpå livet. Så just nu kan jag säga att jag saknar den vänskap och närhet vi hade till varandra men kärleken är borta sen en tid tillbaka och det är inget jag sörjer längre. Vet med mig utav erfarenhet från vänner att för vissa tar det längre tid att komma förbi saknaden och att man fortfarande känner hopp. Men det är bara att ta en sak i taget. Vissa kanske inte kommer över en kärlek men då tror jag nog frågan är huruvida stark man är som person och om man vågar ta klivet och inse att man är själv utan den vän man haft och umgåtts mest med under en längre tid.


/Ta vara på vänskapen men ta inget för givet