Hata eller älska.. ?!

Jag snackar om ved nu mina kära vänner. Vanlig björkved med en liten "touch" utav gran och tall samt asp. Den som man kämpar med varje vår eller sommar och bär in eller kastar, staplar, ja, vad ni nu än gör med den varje höst.

Den har liksom alltid funnits där sen man var liten och trots både blod, svett och tårar så älskar jag den samtidigt som jag hatar den, eller hur var det nu?

Man svettas som en gris och tårarna är ibland nära. Värmen ligger på och vattnet man dricker för att släcka sin törst rinner lika lätt ner i strupen som jägern om vinternatten i stugan. =)
Stickor kryper in i skinnet genom handskarna som det är hål i för att de är slitna utav diverse arbeten. Blodet som tränger igenom huden efter det att man dragit ur stickjäkeln smakar järn och fylls sedan efter några handtag med smuts och sågspån från vedträna som återstår utav dagens arbete.

Vissa tjejer skulle rynka på näsan och kalla mig dum som erkänner och ens håller på med denna ved. Vissa skulle kanske vara lite avis på att jag gillar att ta tag i saker och aldrig tvekar att arbeta då de inte vågar själv då det egentligen är ett "killgöra". Killar skulle vara impade men även vissa skulle tycka att jag var en sådan tjej de aldrig skulle tänka sig att ha. En sån där med skit under naglarna och repigt lack. Nej, fy fan!

I min familj har man fått lära sig från första början att skitig blir man och arbete så som ved måste göras då det värmer upp vårt hus om hösten och vintern. Och jag är så glad och tacksam över den uppväxten jag haft. Jag är och förblir en kvinna som aldrig tvekar och inte är rädd för lite "skit" under naglarna.

Love the shit!!

/Lady I