Veckans ordspråk!

“allt som man betraktar med kärlek är egentligen vackert”

En teckning man själv ritade när man var liten är det finaste som finns för ens förälder. Nu så här i efterhand så säger man själv, -Vilken ful gris jag ritade. - Men Ida, det är faktiskt en häst, svarar mamma när vi går igenom gamla kort och annat kul och så skrattar vi i flera minuter. Haha. Om inte mamma skrivit årtal och vad bilden föreställde på baksidan utav teckningen så hade jag inte trott henne.

Det är lite så med allt faktiskt. Ibland kan man faktiskt se på saker och till och med folk (vet att det är fler än jag) och tycka att de är lite mindre fina än andra. Men de som älskar dem och är i deras närhet tycker att de är vackra och fina för de de är. Samma sak som för de i ens egen närhet som man haft starka känslor för som svalnat eller försvunnit så ser man på dem med helt nya ögon och plötsligt upptäcker man brister och annat. Man ska kanske inte kalla det brister men ni förstår nog vad jag menar.

Kan ta ett exempel om (vi säger att det är en sak) en eh, tavla som jag tycker är fin och som har varit med mig ett tag, och så mina vänner som inte alls tycker denna tavla är varken fin eller rolig att se eller vara i kring. Men jag gillar den för att jag vet hur mycket den liksom har gett mig och betyder för mig. Men så hände en sak en dag och jag har inte riktigt tyckt om den sen dess och var tvungen att ta ner den ett tag. Nu kan jag ha den uppe men det är ändå inte samma sak som förut men jag gillar den ändå så det är tur men ännu inte mina kompisar.

Jag hade en granne när jag var liten som hade en hund vilken var väldigt otrevlig till utseendet men han menade på att det var den finaste hund han haft. Samma sak med min systers häst vilken många tycker är stor och tjock. Men hon är ändå den nästintill vackraste häst jag någonsin sett. Och där snackar vi personlighet och en i säregen ovanlig häst. Hon äter det mesta som andra hästar “spottar” ut och hon gnäggar och hälsar för minsta lilla och speciellt när man kommer till henne. Hon avskyr att bli pussad på men ändå är hon den mest intelligenta häst jag stött på vad gäller ridningen. Hon stannar vid vägar och vet precis var hon ska sätta hovarna och vilka vägar som leder henne hem. Finns en person i hennes närhet som ibland utan motstånd får stå och gosa och pussa på henne och det är hennes matte och min syster. =) hihi

Kärlek är fint för ögonen!

/Love I